Medians påverkan idag är enorm och det är svårt att undvika att bli påverkad antingen om det är på ett positivt eller negativ sätt. I mitt arbete med de yngsta barnen på förskolan 1- 2,5 åringar så är det svårt att se hur mycket de är påverkade. I rapporten "Småungar & Medier- Fakta om små barns användning och upplevelser av medier" (Medierådet, 1990-2010) står det att 42% av 2 åringarna har använt dator och vanligast är att i form av spel. En intressant siffra som jag tror ökar. När det gäller teve tittandet så säger rapporten att Bolibompa fortfarande dominerar tittandet när det gäller de yngre barnen. Bolibompa som jag själv tycker är ett fantastiskt barn program som förmedlar en variation av "information" till barnen.
Det är också intressant att se i rapporten att i de yngre åldrarna 2-5 år så är könsskillnaden mellan pojkar och flickor när det gäller användadet av medier och vad de gör inte så stor, men att det upp i åldrarna ökar skillnaderna. Varför är det så? Medians påverkan av vad som är rätt och fel för pojkar respektive flickor kanske!
Jag tror att än idag på förskolan råder delade meningar bland pedagoger och föräldrar om hur mycket man ska ta hjälp av olika medier i lärmiljön. Personligen ser jag datorn och ipaden som ett självklart verktyg i lärmiljön. Att ex söka information, youtube klipp, spel är idag en naturlig del av förskolans värld anser jag.
Efter att i två månader skolat in och lärt känna 15 stycken 1-2,5 åringar och fått ta del av deras erfarenhets värld så kan jag bara konstatera att i deras värld är det självklart att använda sig av Iphone och Ipad. Många av barnen vet precis hur de ska gå till väga när de ska sätta igång, ta kort, titta på bilder och spela på förskolans Ipad. Den har även varit ett bra verktyg under inskolningen, barnen är vana vid "paddan" och man kan finna mycket spännande som väcker barnens intresse och lockar till samspel.
Det hade varit spännande att få ta del av hur det ser ut idag. Även om rapporten är relativt ny så har det troligtvis förändrats sedan den gjordes, framför allt när det gäller Ipads.
Litteratur:
Småungar & medier- Fakta om små barns användning och upplevelser av medier, Medierådet 2010
Hej från Mariette
onsdag 26 september 2012
Slutord
Nu är det dags att göra en sammanfattning av kursen Pedagogisk dokumentation med IT- stöd. Vad har jag lärt mig? Vad har det tillfört min roll som pedagog?
Jag måste först berätta att min arbetssituation har förändrats. Från att ha arbetat med de äldsta barnen på förskolan till att nu arbeta med 1-2 åringar. Så mina nya kunskaper kring pedagogisk dokumentation har nu fått ta ytterligare en "kullerbytta".
Jag tyckte innan sommaren att vi tillsammans med de "stora barnen " använde oss av dokumentation för att synliggöra lärandet, driva projekt framåt mm. Vårt arbetslag använde oss mer och mer av Ipaden och såg möjligheterna av den i dokumentations arbetet bla i evernote "vi behöver hitta dokumentationsmetoder och tekniker som stöder och underlättar" (s 61, Werner-Godee 2010). Vi hade tagit till oss och insett exempelvis att vi måste välja ett fokusområde för att kunna hålla dokumentationen vid liv. Det har varit otroligt lärorikt och givande arbete ihop med arbetslaget och barnen.
Förändringarna med nytt arbetslag och ny ålder på barnen har gjort att jag har fått börja om på nytt. Mina nya kollegor har inte tidigare använt sig av Ipad. De är inte bekväma med den alls så nu under ett par veckors tid har vi ägnats oss att lära känna den och se möjligheterna med "paddan". Då har verkligen min kunskap som kursen gett underlättat för att väcka mina nya kollegors intresse kring den och hur man kan använda den som ett dokumentations verktyg. Så vi är nu i uppstarten i vår pedagogiska dokumentation.....
Men de har provat på att använda sig av Unikum som portfolio metod, vilket jag bara står vid uppstarten av. Det känns som en spännande utmaning att lära sig och med deras positiva erfarenhet upplever jag det som en stor möjlighet tillsammans med föräldrar och barn synnliggöra bla lärande och utveckling på ett nytt och förhoppningsvis "enklare" sätt.
Min egna personliga lärande är svårare att beskriva. Jag har fått nya insikter kring pedagogisk dokumentation. Det är fortsatt inte lätt men jag kan och vet mer. Att behärska Ipaden är nog den största skillnaden i mitt egna lärande. Jag skulle nog inte kunna klara mig utan Ipaden, privat används den dagligen och i mitt arbete som pedagog är den ett fantastiskt verktyg.
Detta är bara början på en resa som vi får se vart den leder.........................
Hej från Mariette
Jag måste först berätta att min arbetssituation har förändrats. Från att ha arbetat med de äldsta barnen på förskolan till att nu arbeta med 1-2 åringar. Så mina nya kunskaper kring pedagogisk dokumentation har nu fått ta ytterligare en "kullerbytta".
Jag tyckte innan sommaren att vi tillsammans med de "stora barnen " använde oss av dokumentation för att synliggöra lärandet, driva projekt framåt mm. Vårt arbetslag använde oss mer och mer av Ipaden och såg möjligheterna av den i dokumentations arbetet bla i evernote "vi behöver hitta dokumentationsmetoder och tekniker som stöder och underlättar" (s 61, Werner-Godee 2010). Vi hade tagit till oss och insett exempelvis att vi måste välja ett fokusområde för att kunna hålla dokumentationen vid liv. Det har varit otroligt lärorikt och givande arbete ihop med arbetslaget och barnen.
Förändringarna med nytt arbetslag och ny ålder på barnen har gjort att jag har fått börja om på nytt. Mina nya kollegor har inte tidigare använt sig av Ipad. De är inte bekväma med den alls så nu under ett par veckors tid har vi ägnats oss att lära känna den och se möjligheterna med "paddan". Då har verkligen min kunskap som kursen gett underlättat för att väcka mina nya kollegors intresse kring den och hur man kan använda den som ett dokumentations verktyg. Så vi är nu i uppstarten i vår pedagogiska dokumentation.....
Men de har provat på att använda sig av Unikum som portfolio metod, vilket jag bara står vid uppstarten av. Det känns som en spännande utmaning att lära sig och med deras positiva erfarenhet upplever jag det som en stor möjlighet tillsammans med föräldrar och barn synnliggöra bla lärande och utveckling på ett nytt och förhoppningsvis "enklare" sätt.
Min egna personliga lärande är svårare att beskriva. Jag har fått nya insikter kring pedagogisk dokumentation. Det är fortsatt inte lätt men jag kan och vet mer. Att behärska Ipaden är nog den största skillnaden i mitt egna lärande. Jag skulle nog inte kunna klara mig utan Ipaden, privat används den dagligen och i mitt arbete som pedagog är den ett fantastiskt verktyg.
Detta är bara början på en resa som vi får se vart den leder.........................
Hej från Mariette
tisdag 4 september 2012
lördag 18 augusti 2012
Klar?
Nu har jag publicerat mina inlägg om och kring filmen som jag gjort. Den stora frågan är om jag fått med allt! Vad har jag glömt? Det jag nu ska göra är att lägga ut min film på YouTube, det blir spännande och se om jag lyckas med det.
Hej från Mariette
Hej från Mariette
Film processen
Ska jag göra en film! Varför! Hur! Om vad! Det startade många tankar i mitt huvud och jag tänkte att det här klarar jag inte. Men..... tillsammans med kloka kollegor så kom jag igång. Jag insåg också att det är mitt egna lärande jag gör det för och inte någon annan.
Jag valde att ta hjälp av mina egna barn Julia åtta år och Thea sex år och det visade sig var en god ide. Tillsammans kom vi på iden om att använda oss av lego som material eftersom de själva inte ville vara med framför kameran. Det var även dom som kom på själva handlingen med hjälp av mitt stöd. Det kunde blivit en långfilm om de fått bestämma helt men jag fick lov att begränsa dom .
Med hjälp av synopsis så kom vi igång. Granath (2006) säger att det finns två anledningar till att man använder sig av synopsis. För att tydliggöra material och struktur för sig själv och snabbt kunna presentera en ide och handling för de som är intresserade.
Själva filmandet gick ganska smidigt det blev några klipp och omtagningar bland annat för att barnen hade svårt för att komma in med sina repliker. Jag tyckte det var kul att vi gjorde detta tillsammans och jag såg hur mina barn uppskattade sina uppgifter. Det underlättade att komma ihåg allt med hjälp av manuset men jag fick ändå berätta vad som skulle sägas inför varje tagning eftersom inte bägge barnen är läskunniga.
Min storyboard var något enkel insåg jag under filmningen men samtidigt så fungerade den. Det krävs en mer noggrann storyboard om jag någon gång ska prova på att göra en mer avancerad film.
Jag valde att sedan själv redigera filmen med ljudeffekter, vilket var nog det jag uppskattade mest. Jag tog även hjälp av appen forImovi extra.
Boken Manus och Dramaturgi för film av Thomas Granath har jag haft som en form av handbok. Den har varit bra att ha när jag jag har kört fast i mitt filmande och hur jag ska gå tillväga.
Hej från Mariette
Jag valde att ta hjälp av mina egna barn Julia åtta år och Thea sex år och det visade sig var en god ide. Tillsammans kom vi på iden om att använda oss av lego som material eftersom de själva inte ville vara med framför kameran. Det var även dom som kom på själva handlingen med hjälp av mitt stöd. Det kunde blivit en långfilm om de fått bestämma helt men jag fick lov att begränsa dom .
Med hjälp av synopsis så kom vi igång. Granath (2006) säger att det finns två anledningar till att man använder sig av synopsis. För att tydliggöra material och struktur för sig själv och snabbt kunna presentera en ide och handling för de som är intresserade.
Själva filmandet gick ganska smidigt det blev några klipp och omtagningar bland annat för att barnen hade svårt för att komma in med sina repliker. Jag tyckte det var kul att vi gjorde detta tillsammans och jag såg hur mina barn uppskattade sina uppgifter. Det underlättade att komma ihåg allt med hjälp av manuset men jag fick ändå berätta vad som skulle sägas inför varje tagning eftersom inte bägge barnen är läskunniga.
Min storyboard var något enkel insåg jag under filmningen men samtidigt så fungerade den. Det krävs en mer noggrann storyboard om jag någon gång ska prova på att göra en mer avancerad film.
Jag valde att sedan själv redigera filmen med ljudeffekter, vilket var nog det jag uppskattade mest. Jag tog även hjälp av appen forImovi extra.
Boken Manus och Dramaturgi för film av Thomas Granath har jag haft som en form av handbok. Den har varit bra att ha när jag jag har kört fast i mitt filmande och hur jag ska gå tillväga.
Hej från Mariette
Manus
Manus till filmen Äventyret i skogen!
Syfte: Tillsammans kan vi!
Huvudpersoner: Amanda ( Thea) och Alicia ( Julia)
Plats: Utflykt till skogen
1.
Berättarrösten presenterar filmen: Det var en gång två flickor som skulle ut på promenad i skogen och ha picknick.
Flickorna presenterar sig själva: Alicia och Amanda.
4.
Berättarrösten: När flickorna gått en bit kommer de fram till en glänta i skogen, de får syn på ett fint bord där de bestämde sig för att........
Amanda och Alicia: Sitta och fika.
5.
Alicia: Det var gott med fika Amanda.
Amanda: Jättegott!
Plötsligt hör de något som: gnyr!
Alicia och Amanda: Vad är det som låter!
6.
Berättarrösten: Tjejerna reser sig upp och ser sig omkring för att se vad det är som låter!
Hunden: Gnyr....
Berättarrösten: Tillslut fick de syn på vad det är som låter. Högt där uppe i trädet sitter det en liten hund.
7.
Alicia: Hunden kom ner!
Berättarrösten: Flickorna höll på att försöka få ner hunden på olika sätt.
Amanda: hunden , hunden kom ner!
Hunden: vov, vov!
Alicia: kom nu ...vi ger dig lite tårta.
Berättarrösten: De försökte på alla möljliga sätt locka ner den stackars hunden, men de lyckades inte. de får fundera mera.
Alicia: Vi kan göra en stege av träd, pinnar.
Amanda: Jaaa!!!!
8.
Berättarrösten: Efter mycket kämpande fick flickorna byggt ihop en alldeles egen stege. Alicia begav sig upp för stegen för att få ner hunden.
Alicia: Hunden kom nu! Kom nu.....
Hunden: voov, vov!!!!!
Berättar rösten: Man hörde hur glad hunden blev och den tog ett skutt ner till Alicia
9.
Berättarrösten: Äntligen var hunden nere, tillsammans hade de hjälpts åt att få ner hunden.
Hunden: Vov, vov, vov!!!
Alicia: Hunden du behöver inte vara ledsen här hos oss, oj du har ett halsband här står det ju var du bor, det är ju nära så vi kan ju gå dit jag och Amanda.
10.
Berättarrösten: Flickorna och den lilla hunden börjar gå mot huset......
11.
Berättarrösten: Där är det kanske!
12.
Berättarrösten: Jag tror vi måste knacka på.
(Thea): knack, knack
Berättarrösten: Flickorna undrade förstås om det var någon hemma, dom tyckte att dom såg någon där inne, dörren öppnades.
14.
Hundägaren: Ååååhh min hund, som jag har längtat efter dig
Berättarrösten: Då berättar Amanda att.....
Amanda: Vi hittade honom uppe i ett träd!
Berättarrösten: Tillsammans gjorde vi en stege!
16.
Hundägaren: Åh vad jag har längtat efter dig min hund, äntligen är du tillbaka hemma. tack så mycket för hjälpen med min hund.
17.
Amanda och Alice: Snipp snapp snut nu var sagan slut!!!!!
Hej från Mariette
Syfte: Tillsammans kan vi!
Huvudpersoner: Amanda ( Thea) och Alicia ( Julia)
Plats: Utflykt till skogen
1.
Berättarrösten presenterar filmen: Det var en gång två flickor som skulle ut på promenad i skogen och ha picknick.
Flickorna presenterar sig själva: Alicia och Amanda.
4.
Berättarrösten: När flickorna gått en bit kommer de fram till en glänta i skogen, de får syn på ett fint bord där de bestämde sig för att........
Amanda och Alicia: Sitta och fika.
5.
Alicia: Det var gott med fika Amanda.
Amanda: Jättegott!
Plötsligt hör de något som: gnyr!
Alicia och Amanda: Vad är det som låter!
6.
Berättarrösten: Tjejerna reser sig upp och ser sig omkring för att se vad det är som låter!
Hunden: Gnyr....
Berättarrösten: Tillslut fick de syn på vad det är som låter. Högt där uppe i trädet sitter det en liten hund.
7.
Alicia: Hunden kom ner!
Berättarrösten: Flickorna höll på att försöka få ner hunden på olika sätt.
Amanda: hunden , hunden kom ner!
Hunden: vov, vov!
Alicia: kom nu ...vi ger dig lite tårta.
Berättarrösten: De försökte på alla möljliga sätt locka ner den stackars hunden, men de lyckades inte. de får fundera mera.
Alicia: Vi kan göra en stege av träd, pinnar.
Amanda: Jaaa!!!!
8.
Berättarrösten: Efter mycket kämpande fick flickorna byggt ihop en alldeles egen stege. Alicia begav sig upp för stegen för att få ner hunden.
Alicia: Hunden kom nu! Kom nu.....
Hunden: voov, vov!!!!!
Berättar rösten: Man hörde hur glad hunden blev och den tog ett skutt ner till Alicia
9.
Berättarrösten: Äntligen var hunden nere, tillsammans hade de hjälpts åt att få ner hunden.
Hunden: Vov, vov, vov!!!
Alicia: Hunden du behöver inte vara ledsen här hos oss, oj du har ett halsband här står det ju var du bor, det är ju nära så vi kan ju gå dit jag och Amanda.
10.
Berättarrösten: Flickorna och den lilla hunden börjar gå mot huset......
11.
Berättarrösten: Där är det kanske!
12.
Berättarrösten: Jag tror vi måste knacka på.
(Thea): knack, knack
Berättarrösten: Flickorna undrade förstås om det var någon hemma, dom tyckte att dom såg någon där inne, dörren öppnades.
14.
Hundägaren: Ååååhh min hund, som jag har längtat efter dig
Berättarrösten: Då berättar Amanda att.....
Amanda: Vi hittade honom uppe i ett träd!
Berättarrösten: Tillsammans gjorde vi en stege!
16.
Hundägaren: Åh vad jag har längtat efter dig min hund, äntligen är du tillbaka hemma. tack så mycket för hjälpen med min hund.
17.
Amanda och Alice: Snipp snapp snut nu var sagan slut!!!!!
Hej från Mariette
Bildmanus
Här kommer bildmanuset till min film. Varje ruta är en scen. Jag har med hjälp av enkla streck figurer och stöd ord beskrivit varje scen.
 |
Hej från Mariette
Att arbeta med portfolio
Jag har läst boken "Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik" av Roger och Birgitta Ellmin. Redan innan jag börjar läsa boken har jag svårt för att ta till mig ordet portfolio, vi har på förskolan använt oss av metoden portfolio i dokumentationen av barnens lärande. Vi har haft "portfolio pärmar" där vi samlat barnens arbetet och lärande. Det har skapat mycket stress att försöka hinna med alla barnens pärmar och alla pedagogerna har inte insett fördelarna med med hur man kan arbeta med bland annat innehållet tillsammans med barnen och föräldrarna.
I boken skriver dom "Portfolio är en form av pedagogisk dokumentation, ett sätt att samla dokument som ger ovärderlig information om elevernas utveckling och lärande." (s. 113). Vi har inte lyckats med detta, det har nästan enbart blivit ett sparande av alster som inte har lett vidare. I vissa fall så har det lett till att "att stödja och visa på barns utveckling och lärande" (s. 83).
Jag tro att barnen och föräldrarna har upplevt pärmarna som något positivt men enbart som ett sparande av alster. Att sedan skolan har en annan form av dokumentation har gjort att det inte har blivit "den "röda tråden" i det livslånga lärandet" (s. 54). Det är en av grundtankarna med metoden att lärandet inte får avbrytas, stoppas i de olika övergångarna mellan olika skolformer.
I boken får vi förslag på hur portfolion kan var uppbyggd att barnet kan rita ett självporträtt varje år och på så sätt kan man se på utvecklingen år efter år. Jag var själv på utvecklingssamtal för min 6 åring där jag fick se hennes självporträtt under förskole tiden. Hennes självporträtt som 6 åring var en grön ring med två gröna ringar som ögon.......vad säger det om hennes lärande? Själv sa hon senare som förklaring att hon inte kände för att rita just då. Fyller det då någon funktion?
Vi står nu i begrepp att använda oss av unikum som verktyg att dokumentera vår verksamhet och barnens lärande. Vi hoppas finna det mer meningsfullt och lättarbetat än portfolio pärmarna. Föräldrarna kommer att kunna bli mer delaktiga genom egna inloggningar. Detta hoppas jag kommer bli en mer anpassad "portfolio" för vår verksamhet.
Ellmin Roger & Birgitta Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik Gothia 2003
Hej från Mariette
I boken skriver dom "Portfolio är en form av pedagogisk dokumentation, ett sätt att samla dokument som ger ovärderlig information om elevernas utveckling och lärande." (s. 113). Vi har inte lyckats med detta, det har nästan enbart blivit ett sparande av alster som inte har lett vidare. I vissa fall så har det lett till att "att stödja och visa på barns utveckling och lärande" (s. 83).
Jag tro att barnen och föräldrarna har upplevt pärmarna som något positivt men enbart som ett sparande av alster. Att sedan skolan har en annan form av dokumentation har gjort att det inte har blivit "den "röda tråden" i det livslånga lärandet" (s. 54). Det är en av grundtankarna med metoden att lärandet inte får avbrytas, stoppas i de olika övergångarna mellan olika skolformer.
I boken får vi förslag på hur portfolion kan var uppbyggd att barnet kan rita ett självporträtt varje år och på så sätt kan man se på utvecklingen år efter år. Jag var själv på utvecklingssamtal för min 6 åring där jag fick se hennes självporträtt under förskole tiden. Hennes självporträtt som 6 åring var en grön ring med två gröna ringar som ögon.......vad säger det om hennes lärande? Själv sa hon senare som förklaring att hon inte kände för att rita just då. Fyller det då någon funktion?
Vi står nu i begrepp att använda oss av unikum som verktyg att dokumentera vår verksamhet och barnens lärande. Vi hoppas finna det mer meningsfullt och lättarbetat än portfolio pärmarna. Föräldrarna kommer att kunna bli mer delaktiga genom egna inloggningar. Detta hoppas jag kommer bli en mer anpassad "portfolio" för vår verksamhet.
Ellmin Roger & Birgitta Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik Gothia 2003
Hej från Mariette
Synopsis
Titel: Äventyret i skogen!
Ide: I mitt arbete på förskolan så utgår vi alltid från det kompetenta barnet, vi tror på barnets förmåga och låter dom prova och använda den. Vi pratar också mycket med barnen om att hjälpa varandra, ta vara på varandras kompetenser.
I min film vill jag med hjälp av digitala verktyg visa för barnen hur man tillsammans kan lösa olika dilemman man möter.
Forum:" Spel film"
Målgrupp: Förskolebarn
Längd: ca 4-5 minuter
Sammanfattning: Filmen utspelar sig i en " legovärld". Det är två stycken kompisar Alice och Amanda som ger sig ut i skogen och väl där möts de av ett problem som de tillsammans finner en lösning på. Jag har tagit hjälp av mina egna barn 6 och 8 år gamla.
tisdag 12 juni 2012
Halvtid
Nu har halva kursen "Pedagogisk dokumentation med IT- stöd" gått och jag ska försöka sammanfatta läget just nu. Vad har jag lärt mig? Vad skiljer mitt sätt att arbeta kring pedagogisk dokumentation nu och då?
Det var med spänning jag tog mig an uppstarten av kursen. Jag tänkte att nu ska jag lära mig allt kring pedagogisk dokumentation och tillsammans med min gamla kunskap kring ämnet skulle många frågetecken suddas ut. Men så blev inte fallet, det kom mer frågetecken kring ämnet och fler förvirrande tankar hur vi ska jobba med pedagogisk dokumentation.
I mitt arbetslag insåg vi, för att vi ska kunna använda oss av dokumentationen för att lyfta barnens tankar och synliggöra dom så måste vi avgränsa dokumentationen till ett mindre fokus område och i vårt fall blev det vårt projekt rymden. Det nämns även i den litteratur vi läst att det underlättar om man har ett avgränsat område att fokusera på. Då är det lättare att utifrån det göra en pedagogisk dokumentation.
Vi har även reflekterat och funderat mycket kring hur vi ger dokumentationen tillbaka till barnen. Vi har använt oss mycket av ipaden, filmat, kort, anteckningar och evernote. Vilket vi känner har underlättat arbetet med pedagogisk dokumentation.
På vår reflektionstid har vi försökt att utifrån vår dokumentation driva vårt projekt vidare. Det låter kanske enkelt men det är svårt att finna vad barnens intresse ligger i projektet. Vi upplever att barnens tankar och ideer spretar åt olika håll.
Något som vi däremot gör mycket och automatiskt är att reflektera över vad som hänt. Genom att reflektera kring situationer är det lättare att få projektet att gå framåt. Frågan är då om det verkligen är barnens tankar som kommer fram heller är det enbart pedagogernas tankar som kommer fram!
Det som också har hänt när vi valt att fokusera vår pedagogiska dokumentation kring vårt projekt är att vi tycker att vi tappar mycket annat som händer på dagarna. Det spontana lärandet som hela tiden sker ex följa några barns ideer och att det blir som ett miniprojekt som vi dokumenterar och reflekterar kring. Vi ser också att de barnen som inte är aktiva i projektet inte syns på samma sätt. Men detta har vi lärt oss och tagit till oss så nu försöker vi finna en ny väg att gå............
Vi har även provat på att göra ett radioprogram. Det var spännande att prova något nytt men det var inte min grej. Jag har svårt att se hur jag i mitt arbete med barnen på förskolan ska använda mig av det. Men man vet aldrig! Men jag har lärt mig hur GarageBand fungerar hjälpligt och jag har låtit barnen prova att spela olika instrument och de har fått lyssna på sig själva. Vilket har uppskattats av några.
Detta var första delen av kursen och nu går vi in i nästa del där vi ska prova på att göra en liten film. Undrar hur det ska gå?
Hej från Mariette
Det var med spänning jag tog mig an uppstarten av kursen. Jag tänkte att nu ska jag lära mig allt kring pedagogisk dokumentation och tillsammans med min gamla kunskap kring ämnet skulle många frågetecken suddas ut. Men så blev inte fallet, det kom mer frågetecken kring ämnet och fler förvirrande tankar hur vi ska jobba med pedagogisk dokumentation.
I mitt arbetslag insåg vi, för att vi ska kunna använda oss av dokumentationen för att lyfta barnens tankar och synliggöra dom så måste vi avgränsa dokumentationen till ett mindre fokus område och i vårt fall blev det vårt projekt rymden. Det nämns även i den litteratur vi läst att det underlättar om man har ett avgränsat område att fokusera på. Då är det lättare att utifrån det göra en pedagogisk dokumentation.
Vi har även reflekterat och funderat mycket kring hur vi ger dokumentationen tillbaka till barnen. Vi har använt oss mycket av ipaden, filmat, kort, anteckningar och evernote. Vilket vi känner har underlättat arbetet med pedagogisk dokumentation.
På vår reflektionstid har vi försökt att utifrån vår dokumentation driva vårt projekt vidare. Det låter kanske enkelt men det är svårt att finna vad barnens intresse ligger i projektet. Vi upplever att barnens tankar och ideer spretar åt olika håll.
Något som vi däremot gör mycket och automatiskt är att reflektera över vad som hänt. Genom att reflektera kring situationer är det lättare att få projektet att gå framåt. Frågan är då om det verkligen är barnens tankar som kommer fram heller är det enbart pedagogernas tankar som kommer fram!
Det som också har hänt när vi valt att fokusera vår pedagogiska dokumentation kring vårt projekt är att vi tycker att vi tappar mycket annat som händer på dagarna. Det spontana lärandet som hela tiden sker ex följa några barns ideer och att det blir som ett miniprojekt som vi dokumenterar och reflekterar kring. Vi ser också att de barnen som inte är aktiva i projektet inte syns på samma sätt. Men detta har vi lärt oss och tagit till oss så nu försöker vi finna en ny väg att gå............
Vi har även provat på att göra ett radioprogram. Det var spännande att prova något nytt men det var inte min grej. Jag har svårt att se hur jag i mitt arbete med barnen på förskolan ska använda mig av det. Men man vet aldrig! Men jag har lärt mig hur GarageBand fungerar hjälpligt och jag har låtit barnen prova att spela olika instrument och de har fått lyssna på sig själva. Vilket har uppskattats av några.
Detta var första delen av kursen och nu går vi in i nästa del där vi ska prova på att göra en liten film. Undrar hur det ska gå?
Hej från Mariette
måndag 12 mars 2012
Frustration
Man kommer till jobbet full med kraft och iver att sätta igång.......vad händer jo först ska man lösa vikarie frågan, sen lägga kraft på städet som inte fungerar, maila något utskick från förskolechefen till alla föräldrar, hjälpa kollegor som inte fått vikarie. Mitt i detta och lite till ska vi hinna med det så viktiga pedagogiska arbetet. I min dröm värld ska det finnas någon anställd som tar hand om allt detta tråkiga jobb som vi på förskolan gör så att vi enbart kan driva det pedagogiska arbetet med barnen, det är ju det vi vill!
Men det ska också sägas att vi verkligen värnar om barnen och ger dom så mycket vi bara kan men många gånger blir man FRUSTRERAD.
Hej från Mariette
Men det ska också sägas att vi verkligen värnar om barnen och ger dom så mycket vi bara kan men många gånger blir man FRUSTRERAD.
Hej från Mariette
tisdag 28 februari 2012
Kursträff -Padcast
När vi träffades på kursträffen så satt vi tre förskollärare tillsammans från vår lärgrupp. Vi hade i uppgift att redovisa padcast och diskutera kring arbetet med radioprogrammet. Det jag tar med mig därifrån är att vi alla tre upplevde att GarageBand är till för oss pedagoger eller för äldre barn. Självklart kan barnen spela in ljud men att det känns svårt att hantera de olika momenten i GarageBand för de yngre barnen.
Vi pedagoger tycker att bild tillsammans med ljud är något vi och barnen lättare kan ta till oss.
Jag funderar vidare på hur jag i dokumentations syfte kan ha användning av detta!
Jag ska utmana barnen i GarageBand och se hur det går!
Hej från Mariette
Vi pedagoger tycker att bild tillsammans med ljud är något vi och barnen lättare kan ta till oss.
Jag funderar vidare på hur jag i dokumentations syfte kan ha användning av detta!
Jag ska utmana barnen i GarageBand och se hur det går!
Hej från Mariette
onsdag 22 februari 2012
Padcast
Nu är det publicerat mitt "radioprogram" . Jag tycker att det är skönt att det är avklarat och jag har lärt mig att hantera GarageBand hyfsat bra. Jag har insett att min intervju teknik inte är den bästa....det är lätt att ställa ledande frågor och det är svårt att ha tålamod att vänta in svaret när man spelar in. Man lär sig alltid något nytt!
Hej från Mariette
Hej från Mariette
torsdag 26 januari 2012
Nya tankar.......?
Jag undrar om man kan bli helt klar i vad pedagogisk dokumentation är? Gör vi "rätt" på jobbet? Det känns just nu som om vi är på god väg genom att föra en öppen dialog kring ämnet och ifrågasätta vad vi håller på med. Jag funderar kring när en pedagogisk dokumentation är klar. Blir den klar? Hur ser en pedagogisk dokumentation ut? Måste det var en form av dokument, ljud, film eller kan det vara en reflektion tillsammans med mig och ex kollega, barn.
Det är många tankar som snurrar i huvudet och det blir fler när man diskuterar med andra, men så ska det väl vara. Min process fortsätter......
Hej från Mariette
Det är många tankar som snurrar i huvudet och det blir fler när man diskuterar med andra, men så ska det väl vara. Min process fortsätter......
Hej från Mariette
måndag 16 januari 2012
Den svårfångade reflektionen
Nu har jag tagit mig igenom boken "Den svårfångade reflektionen". Vi har även haft en lärgruppsträff kring boken. I många av kapitlen har jag haft svårt att koppla ihop bokens innehåll och vad det ska tillföra mig i mitt arbete med barnen på förskolan. Under lärgruppsträffen så hade vi bra diskussioner om boken. Det är även intressant att ta lärdom hur andra har det på förskolor och skolor. Lära av varandra!
Jag har valt att lyfta några intressanta delar ur boken.
I kapitel 4 skriver Peter Emsheimer om reflektion som ett modeord att man ständigt uppmanas att "reflektera över" olika fenomen. Vad ska man då göra? Vad står ordet reflektion för? Han menar att " Ordet reflektion används på ett sånt sätt att det många gånger kan bytas ut mot fundera, överväga, ta i beaktande, medvetandegöra." (s. 35).
Det hade varit spännande att lyssna på oss pedagoger under en tid och se hur många gånger som vi använder oss av ordet reflektion. Jag tror att det är ett ord som vi ständigt nämner men frågan är om vi "gör" reflektion. Hur gör man? Men visst tror jag att det pågår en ständig reflektion inne i huvudet om tex mitt egna utvecklings arbete för att bli en bättre pedagog.
Han skriver vidare " .....att situationen är viktig för oss när vi resonerar om reflektion. En reflektion utan en definierad situation förefaller oss alltför lösligt.(s.36). Jag förstår vad han menar och det gör ju att reflekterandet blir på ett annat plan. Man reflektera över en situation för att den ska leda till nya tankar och idéer.
Ofta så har man samlat på sig mycket material och det är svårt att veta vad man ska börja reflektera över. Att då enbart se till en situation att reflektera kring gör det alltmer greppbart. Det gäller ju även när jag dokumenterar. Men samtidigt är det svårt att välja en situation när det händer spännande och intressanta processer på många håll.
"Reflektionen kan vara en process i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelser och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra"(s.180). När man tänker reflektion som en "pusselmetafor", pussel har ju normalt sett bara en rätt lösning.
Peter Emsheimer menar att det är viktigt att förstå i detta reflektions pussel finns det inte bara en rätt lösning, utan det måste finnas många delar att reflektera kring och många olika lösningar. Där ser jag en styrka i vårt arbete på förskolan. Vi arbetar ju nära varandra i mindre arbetslag och i arbetslaget så reflekterar vi tillsammans. Då får reflektionen flera olika infallsvinklar, vi ser och upplever situationer på olika sätt. Det förutsätter att man i sitt arbetslag har ett öppet klimat och att alla har förmågan och kunskapen att reflektera.
Detta var några av mina tankar som väcktes när jag läste boken:
"Den svårfångade reflektionen" Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfeldt 2005.
Jag har valt att lyfta några intressanta delar ur boken.
I kapitel 4 skriver Peter Emsheimer om reflektion som ett modeord att man ständigt uppmanas att "reflektera över" olika fenomen. Vad ska man då göra? Vad står ordet reflektion för? Han menar att " Ordet reflektion används på ett sånt sätt att det många gånger kan bytas ut mot fundera, överväga, ta i beaktande, medvetandegöra." (s. 35).
Det hade varit spännande att lyssna på oss pedagoger under en tid och se hur många gånger som vi använder oss av ordet reflektion. Jag tror att det är ett ord som vi ständigt nämner men frågan är om vi "gör" reflektion. Hur gör man? Men visst tror jag att det pågår en ständig reflektion inne i huvudet om tex mitt egna utvecklings arbete för att bli en bättre pedagog.
Han skriver vidare " .....att situationen är viktig för oss när vi resonerar om reflektion. En reflektion utan en definierad situation förefaller oss alltför lösligt.(s.36). Jag förstår vad han menar och det gör ju att reflekterandet blir på ett annat plan. Man reflektera över en situation för att den ska leda till nya tankar och idéer.
Ofta så har man samlat på sig mycket material och det är svårt att veta vad man ska börja reflektera över. Att då enbart se till en situation att reflektera kring gör det alltmer greppbart. Det gäller ju även när jag dokumenterar. Men samtidigt är det svårt att välja en situation när det händer spännande och intressanta processer på många håll.
"Reflektionen kan vara en process i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelser och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra"(s.180). När man tänker reflektion som en "pusselmetafor", pussel har ju normalt sett bara en rätt lösning.
Peter Emsheimer menar att det är viktigt att förstå i detta reflektions pussel finns det inte bara en rätt lösning, utan det måste finnas många delar att reflektera kring och många olika lösningar. Där ser jag en styrka i vårt arbete på förskolan. Vi arbetar ju nära varandra i mindre arbetslag och i arbetslaget så reflekterar vi tillsammans. Då får reflektionen flera olika infallsvinklar, vi ser och upplever situationer på olika sätt. Det förutsätter att man i sitt arbetslag har ett öppet klimat och att alla har förmågan och kunskapen att reflektera.
Detta var några av mina tankar som väcktes när jag läste boken:
"Den svårfångade reflektionen" Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfeldt 2005.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)