Nu har jag publicerat mina inlägg om och kring filmen som jag gjort. Den stora frågan är om jag fått med allt! Vad har jag glömt? Det jag nu ska göra är att lägga ut min film på YouTube, det blir spännande och se om jag lyckas med det.
Hej från Mariette
lördag 18 augusti 2012
Film processen
Ska jag göra en film! Varför! Hur! Om vad! Det startade många tankar i mitt huvud och jag tänkte att det här klarar jag inte. Men..... tillsammans med kloka kollegor så kom jag igång. Jag insåg också att det är mitt egna lärande jag gör det för och inte någon annan.
Jag valde att ta hjälp av mina egna barn Julia åtta år och Thea sex år och det visade sig var en god ide. Tillsammans kom vi på iden om att använda oss av lego som material eftersom de själva inte ville vara med framför kameran. Det var även dom som kom på själva handlingen med hjälp av mitt stöd. Det kunde blivit en långfilm om de fått bestämma helt men jag fick lov att begränsa dom .
Med hjälp av synopsis så kom vi igång. Granath (2006) säger att det finns två anledningar till att man använder sig av synopsis. För att tydliggöra material och struktur för sig själv och snabbt kunna presentera en ide och handling för de som är intresserade.
Själva filmandet gick ganska smidigt det blev några klipp och omtagningar bland annat för att barnen hade svårt för att komma in med sina repliker. Jag tyckte det var kul att vi gjorde detta tillsammans och jag såg hur mina barn uppskattade sina uppgifter. Det underlättade att komma ihåg allt med hjälp av manuset men jag fick ändå berätta vad som skulle sägas inför varje tagning eftersom inte bägge barnen är läskunniga.
Min storyboard var något enkel insåg jag under filmningen men samtidigt så fungerade den. Det krävs en mer noggrann storyboard om jag någon gång ska prova på att göra en mer avancerad film.
Jag valde att sedan själv redigera filmen med ljudeffekter, vilket var nog det jag uppskattade mest. Jag tog även hjälp av appen forImovi extra.
Boken Manus och Dramaturgi för film av Thomas Granath har jag haft som en form av handbok. Den har varit bra att ha när jag jag har kört fast i mitt filmande och hur jag ska gå tillväga.
Hej från Mariette
Jag valde att ta hjälp av mina egna barn Julia åtta år och Thea sex år och det visade sig var en god ide. Tillsammans kom vi på iden om att använda oss av lego som material eftersom de själva inte ville vara med framför kameran. Det var även dom som kom på själva handlingen med hjälp av mitt stöd. Det kunde blivit en långfilm om de fått bestämma helt men jag fick lov att begränsa dom .
Med hjälp av synopsis så kom vi igång. Granath (2006) säger att det finns två anledningar till att man använder sig av synopsis. För att tydliggöra material och struktur för sig själv och snabbt kunna presentera en ide och handling för de som är intresserade.
Själva filmandet gick ganska smidigt det blev några klipp och omtagningar bland annat för att barnen hade svårt för att komma in med sina repliker. Jag tyckte det var kul att vi gjorde detta tillsammans och jag såg hur mina barn uppskattade sina uppgifter. Det underlättade att komma ihåg allt med hjälp av manuset men jag fick ändå berätta vad som skulle sägas inför varje tagning eftersom inte bägge barnen är läskunniga.
Min storyboard var något enkel insåg jag under filmningen men samtidigt så fungerade den. Det krävs en mer noggrann storyboard om jag någon gång ska prova på att göra en mer avancerad film.
Jag valde att sedan själv redigera filmen med ljudeffekter, vilket var nog det jag uppskattade mest. Jag tog även hjälp av appen forImovi extra.
Boken Manus och Dramaturgi för film av Thomas Granath har jag haft som en form av handbok. Den har varit bra att ha när jag jag har kört fast i mitt filmande och hur jag ska gå tillväga.
Hej från Mariette
Manus
Manus till filmen Äventyret i skogen!
Syfte: Tillsammans kan vi!
Huvudpersoner: Amanda ( Thea) och Alicia ( Julia)
Plats: Utflykt till skogen
1.
Berättarrösten presenterar filmen: Det var en gång två flickor som skulle ut på promenad i skogen och ha picknick.
Flickorna presenterar sig själva: Alicia och Amanda.
4.
Berättarrösten: När flickorna gått en bit kommer de fram till en glänta i skogen, de får syn på ett fint bord där de bestämde sig för att........
Amanda och Alicia: Sitta och fika.
5.
Alicia: Det var gott med fika Amanda.
Amanda: Jättegott!
Plötsligt hör de något som: gnyr!
Alicia och Amanda: Vad är det som låter!
6.
Berättarrösten: Tjejerna reser sig upp och ser sig omkring för att se vad det är som låter!
Hunden: Gnyr....
Berättarrösten: Tillslut fick de syn på vad det är som låter. Högt där uppe i trädet sitter det en liten hund.
7.
Alicia: Hunden kom ner!
Berättarrösten: Flickorna höll på att försöka få ner hunden på olika sätt.
Amanda: hunden , hunden kom ner!
Hunden: vov, vov!
Alicia: kom nu ...vi ger dig lite tårta.
Berättarrösten: De försökte på alla möljliga sätt locka ner den stackars hunden, men de lyckades inte. de får fundera mera.
Alicia: Vi kan göra en stege av träd, pinnar.
Amanda: Jaaa!!!!
8.
Berättarrösten: Efter mycket kämpande fick flickorna byggt ihop en alldeles egen stege. Alicia begav sig upp för stegen för att få ner hunden.
Alicia: Hunden kom nu! Kom nu.....
Hunden: voov, vov!!!!!
Berättar rösten: Man hörde hur glad hunden blev och den tog ett skutt ner till Alicia
9.
Berättarrösten: Äntligen var hunden nere, tillsammans hade de hjälpts åt att få ner hunden.
Hunden: Vov, vov, vov!!!
Alicia: Hunden du behöver inte vara ledsen här hos oss, oj du har ett halsband här står det ju var du bor, det är ju nära så vi kan ju gå dit jag och Amanda.
10.
Berättarrösten: Flickorna och den lilla hunden börjar gå mot huset......
11.
Berättarrösten: Där är det kanske!
12.
Berättarrösten: Jag tror vi måste knacka på.
(Thea): knack, knack
Berättarrösten: Flickorna undrade förstås om det var någon hemma, dom tyckte att dom såg någon där inne, dörren öppnades.
14.
Hundägaren: Ååååhh min hund, som jag har längtat efter dig
Berättarrösten: Då berättar Amanda att.....
Amanda: Vi hittade honom uppe i ett träd!
Berättarrösten: Tillsammans gjorde vi en stege!
16.
Hundägaren: Åh vad jag har längtat efter dig min hund, äntligen är du tillbaka hemma. tack så mycket för hjälpen med min hund.
17.
Amanda och Alice: Snipp snapp snut nu var sagan slut!!!!!
Hej från Mariette
Syfte: Tillsammans kan vi!
Huvudpersoner: Amanda ( Thea) och Alicia ( Julia)
Plats: Utflykt till skogen
1.
Berättarrösten presenterar filmen: Det var en gång två flickor som skulle ut på promenad i skogen och ha picknick.
Flickorna presenterar sig själva: Alicia och Amanda.
4.
Berättarrösten: När flickorna gått en bit kommer de fram till en glänta i skogen, de får syn på ett fint bord där de bestämde sig för att........
Amanda och Alicia: Sitta och fika.
5.
Alicia: Det var gott med fika Amanda.
Amanda: Jättegott!
Plötsligt hör de något som: gnyr!
Alicia och Amanda: Vad är det som låter!
6.
Berättarrösten: Tjejerna reser sig upp och ser sig omkring för att se vad det är som låter!
Hunden: Gnyr....
Berättarrösten: Tillslut fick de syn på vad det är som låter. Högt där uppe i trädet sitter det en liten hund.
7.
Alicia: Hunden kom ner!
Berättarrösten: Flickorna höll på att försöka få ner hunden på olika sätt.
Amanda: hunden , hunden kom ner!
Hunden: vov, vov!
Alicia: kom nu ...vi ger dig lite tårta.
Berättarrösten: De försökte på alla möljliga sätt locka ner den stackars hunden, men de lyckades inte. de får fundera mera.
Alicia: Vi kan göra en stege av träd, pinnar.
Amanda: Jaaa!!!!
8.
Berättarrösten: Efter mycket kämpande fick flickorna byggt ihop en alldeles egen stege. Alicia begav sig upp för stegen för att få ner hunden.
Alicia: Hunden kom nu! Kom nu.....
Hunden: voov, vov!!!!!
Berättar rösten: Man hörde hur glad hunden blev och den tog ett skutt ner till Alicia
9.
Berättarrösten: Äntligen var hunden nere, tillsammans hade de hjälpts åt att få ner hunden.
Hunden: Vov, vov, vov!!!
Alicia: Hunden du behöver inte vara ledsen här hos oss, oj du har ett halsband här står det ju var du bor, det är ju nära så vi kan ju gå dit jag och Amanda.
10.
Berättarrösten: Flickorna och den lilla hunden börjar gå mot huset......
11.
Berättarrösten: Där är det kanske!
12.
Berättarrösten: Jag tror vi måste knacka på.
(Thea): knack, knack
Berättarrösten: Flickorna undrade förstås om det var någon hemma, dom tyckte att dom såg någon där inne, dörren öppnades.
14.
Hundägaren: Ååååhh min hund, som jag har längtat efter dig
Berättarrösten: Då berättar Amanda att.....
Amanda: Vi hittade honom uppe i ett träd!
Berättarrösten: Tillsammans gjorde vi en stege!
16.
Hundägaren: Åh vad jag har längtat efter dig min hund, äntligen är du tillbaka hemma. tack så mycket för hjälpen med min hund.
17.
Amanda och Alice: Snipp snapp snut nu var sagan slut!!!!!
Hej från Mariette
Bildmanus
Här kommer bildmanuset till min film. Varje ruta är en scen. Jag har med hjälp av enkla streck figurer och stöd ord beskrivit varje scen.
 |
Hej från Mariette
Att arbeta med portfolio
Jag har läst boken "Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik" av Roger och Birgitta Ellmin. Redan innan jag börjar läsa boken har jag svårt för att ta till mig ordet portfolio, vi har på förskolan använt oss av metoden portfolio i dokumentationen av barnens lärande. Vi har haft "portfolio pärmar" där vi samlat barnens arbetet och lärande. Det har skapat mycket stress att försöka hinna med alla barnens pärmar och alla pedagogerna har inte insett fördelarna med med hur man kan arbeta med bland annat innehållet tillsammans med barnen och föräldrarna.
I boken skriver dom "Portfolio är en form av pedagogisk dokumentation, ett sätt att samla dokument som ger ovärderlig information om elevernas utveckling och lärande." (s. 113). Vi har inte lyckats med detta, det har nästan enbart blivit ett sparande av alster som inte har lett vidare. I vissa fall så har det lett till att "att stödja och visa på barns utveckling och lärande" (s. 83).
Jag tro att barnen och föräldrarna har upplevt pärmarna som något positivt men enbart som ett sparande av alster. Att sedan skolan har en annan form av dokumentation har gjort att det inte har blivit "den "röda tråden" i det livslånga lärandet" (s. 54). Det är en av grundtankarna med metoden att lärandet inte får avbrytas, stoppas i de olika övergångarna mellan olika skolformer.
I boken får vi förslag på hur portfolion kan var uppbyggd att barnet kan rita ett självporträtt varje år och på så sätt kan man se på utvecklingen år efter år. Jag var själv på utvecklingssamtal för min 6 åring där jag fick se hennes självporträtt under förskole tiden. Hennes självporträtt som 6 åring var en grön ring med två gröna ringar som ögon.......vad säger det om hennes lärande? Själv sa hon senare som förklaring att hon inte kände för att rita just då. Fyller det då någon funktion?
Vi står nu i begrepp att använda oss av unikum som verktyg att dokumentera vår verksamhet och barnens lärande. Vi hoppas finna det mer meningsfullt och lättarbetat än portfolio pärmarna. Föräldrarna kommer att kunna bli mer delaktiga genom egna inloggningar. Detta hoppas jag kommer bli en mer anpassad "portfolio" för vår verksamhet.
Ellmin Roger & Birgitta Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik Gothia 2003
Hej från Mariette
I boken skriver dom "Portfolio är en form av pedagogisk dokumentation, ett sätt att samla dokument som ger ovärderlig information om elevernas utveckling och lärande." (s. 113). Vi har inte lyckats med detta, det har nästan enbart blivit ett sparande av alster som inte har lett vidare. I vissa fall så har det lett till att "att stödja och visa på barns utveckling och lärande" (s. 83).
Jag tro att barnen och föräldrarna har upplevt pärmarna som något positivt men enbart som ett sparande av alster. Att sedan skolan har en annan form av dokumentation har gjort att det inte har blivit "den "röda tråden" i det livslånga lärandet" (s. 54). Det är en av grundtankarna med metoden att lärandet inte får avbrytas, stoppas i de olika övergångarna mellan olika skolformer.
I boken får vi förslag på hur portfolion kan var uppbyggd att barnet kan rita ett självporträtt varje år och på så sätt kan man se på utvecklingen år efter år. Jag var själv på utvecklingssamtal för min 6 åring där jag fick se hennes självporträtt under förskole tiden. Hennes självporträtt som 6 åring var en grön ring med två gröna ringar som ögon.......vad säger det om hennes lärande? Själv sa hon senare som förklaring att hon inte kände för att rita just då. Fyller det då någon funktion?
Vi står nu i begrepp att använda oss av unikum som verktyg att dokumentera vår verksamhet och barnens lärande. Vi hoppas finna det mer meningsfullt och lättarbetat än portfolio pärmarna. Föräldrarna kommer att kunna bli mer delaktiga genom egna inloggningar. Detta hoppas jag kommer bli en mer anpassad "portfolio" för vår verksamhet.
Ellmin Roger & Birgitta Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik Gothia 2003
Hej från Mariette
Synopsis
Titel: Äventyret i skogen!
Ide: I mitt arbete på förskolan så utgår vi alltid från det kompetenta barnet, vi tror på barnets förmåga och låter dom prova och använda den. Vi pratar också mycket med barnen om att hjälpa varandra, ta vara på varandras kompetenser.
I min film vill jag med hjälp av digitala verktyg visa för barnen hur man tillsammans kan lösa olika dilemman man möter.
Forum:" Spel film"
Målgrupp: Förskolebarn
Längd: ca 4-5 minuter
Sammanfattning: Filmen utspelar sig i en " legovärld". Det är två stycken kompisar Alice och Amanda som ger sig ut i skogen och väl där möts de av ett problem som de tillsammans finner en lösning på. Jag har tagit hjälp av mina egna barn 6 och 8 år gamla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)