Medians påverkan idag är enorm och det är svårt att undvika att bli påverkad antingen om det är på ett positivt eller negativ sätt. I mitt arbete med de yngsta barnen på förskolan 1- 2,5 åringar så är det svårt att se hur mycket de är påverkade. I rapporten "Småungar & Medier- Fakta om små barns användning och upplevelser av medier" (Medierådet, 1990-2010) står det att 42% av 2 åringarna har använt dator och vanligast är att i form av spel. En intressant siffra som jag tror ökar. När det gäller teve tittandet så säger rapporten att Bolibompa fortfarande dominerar tittandet när det gäller de yngre barnen. Bolibompa som jag själv tycker är ett fantastiskt barn program som förmedlar en variation av "information" till barnen.
Det är också intressant att se i rapporten att i de yngre åldrarna 2-5 år så är könsskillnaden mellan pojkar och flickor när det gäller användadet av medier och vad de gör inte så stor, men att det upp i åldrarna ökar skillnaderna. Varför är det så? Medians påverkan av vad som är rätt och fel för pojkar respektive flickor kanske!
Jag tror att än idag på förskolan råder delade meningar bland pedagoger och föräldrar om hur mycket man ska ta hjälp av olika medier i lärmiljön. Personligen ser jag datorn och ipaden som ett självklart verktyg i lärmiljön. Att ex söka information, youtube klipp, spel är idag en naturlig del av förskolans värld anser jag.
Efter att i två månader skolat in och lärt känna 15 stycken 1-2,5 åringar och fått ta del av deras erfarenhets värld så kan jag bara konstatera att i deras värld är det självklart att använda sig av Iphone och Ipad. Många av barnen vet precis hur de ska gå till väga när de ska sätta igång, ta kort, titta på bilder och spela på förskolans Ipad. Den har även varit ett bra verktyg under inskolningen, barnen är vana vid "paddan" och man kan finna mycket spännande som väcker barnens intresse och lockar till samspel.
Det hade varit spännande att få ta del av hur det ser ut idag. Även om rapporten är relativt ny så har det troligtvis förändrats sedan den gjordes, framför allt när det gäller Ipads.
Litteratur:
Småungar & medier- Fakta om små barns användning och upplevelser av medier, Medierådet 2010
Hej från Mariette
onsdag 26 september 2012
Slutord
Nu är det dags att göra en sammanfattning av kursen Pedagogisk dokumentation med IT- stöd. Vad har jag lärt mig? Vad har det tillfört min roll som pedagog?
Jag måste först berätta att min arbetssituation har förändrats. Från att ha arbetat med de äldsta barnen på förskolan till att nu arbeta med 1-2 åringar. Så mina nya kunskaper kring pedagogisk dokumentation har nu fått ta ytterligare en "kullerbytta".
Jag tyckte innan sommaren att vi tillsammans med de "stora barnen " använde oss av dokumentation för att synliggöra lärandet, driva projekt framåt mm. Vårt arbetslag använde oss mer och mer av Ipaden och såg möjligheterna av den i dokumentations arbetet bla i evernote "vi behöver hitta dokumentationsmetoder och tekniker som stöder och underlättar" (s 61, Werner-Godee 2010). Vi hade tagit till oss och insett exempelvis att vi måste välja ett fokusområde för att kunna hålla dokumentationen vid liv. Det har varit otroligt lärorikt och givande arbete ihop med arbetslaget och barnen.
Förändringarna med nytt arbetslag och ny ålder på barnen har gjort att jag har fått börja om på nytt. Mina nya kollegor har inte tidigare använt sig av Ipad. De är inte bekväma med den alls så nu under ett par veckors tid har vi ägnats oss att lära känna den och se möjligheterna med "paddan". Då har verkligen min kunskap som kursen gett underlättat för att väcka mina nya kollegors intresse kring den och hur man kan använda den som ett dokumentations verktyg. Så vi är nu i uppstarten i vår pedagogiska dokumentation.....
Men de har provat på att använda sig av Unikum som portfolio metod, vilket jag bara står vid uppstarten av. Det känns som en spännande utmaning att lära sig och med deras positiva erfarenhet upplever jag det som en stor möjlighet tillsammans med föräldrar och barn synnliggöra bla lärande och utveckling på ett nytt och förhoppningsvis "enklare" sätt.
Min egna personliga lärande är svårare att beskriva. Jag har fått nya insikter kring pedagogisk dokumentation. Det är fortsatt inte lätt men jag kan och vet mer. Att behärska Ipaden är nog den största skillnaden i mitt egna lärande. Jag skulle nog inte kunna klara mig utan Ipaden, privat används den dagligen och i mitt arbete som pedagog är den ett fantastiskt verktyg.
Detta är bara början på en resa som vi får se vart den leder.........................
Hej från Mariette
Jag måste först berätta att min arbetssituation har förändrats. Från att ha arbetat med de äldsta barnen på förskolan till att nu arbeta med 1-2 åringar. Så mina nya kunskaper kring pedagogisk dokumentation har nu fått ta ytterligare en "kullerbytta".
Jag tyckte innan sommaren att vi tillsammans med de "stora barnen " använde oss av dokumentation för att synliggöra lärandet, driva projekt framåt mm. Vårt arbetslag använde oss mer och mer av Ipaden och såg möjligheterna av den i dokumentations arbetet bla i evernote "vi behöver hitta dokumentationsmetoder och tekniker som stöder och underlättar" (s 61, Werner-Godee 2010). Vi hade tagit till oss och insett exempelvis att vi måste välja ett fokusområde för att kunna hålla dokumentationen vid liv. Det har varit otroligt lärorikt och givande arbete ihop med arbetslaget och barnen.
Förändringarna med nytt arbetslag och ny ålder på barnen har gjort att jag har fått börja om på nytt. Mina nya kollegor har inte tidigare använt sig av Ipad. De är inte bekväma med den alls så nu under ett par veckors tid har vi ägnats oss att lära känna den och se möjligheterna med "paddan". Då har verkligen min kunskap som kursen gett underlättat för att väcka mina nya kollegors intresse kring den och hur man kan använda den som ett dokumentations verktyg. Så vi är nu i uppstarten i vår pedagogiska dokumentation.....
Men de har provat på att använda sig av Unikum som portfolio metod, vilket jag bara står vid uppstarten av. Det känns som en spännande utmaning att lära sig och med deras positiva erfarenhet upplever jag det som en stor möjlighet tillsammans med föräldrar och barn synnliggöra bla lärande och utveckling på ett nytt och förhoppningsvis "enklare" sätt.
Min egna personliga lärande är svårare att beskriva. Jag har fått nya insikter kring pedagogisk dokumentation. Det är fortsatt inte lätt men jag kan och vet mer. Att behärska Ipaden är nog den största skillnaden i mitt egna lärande. Jag skulle nog inte kunna klara mig utan Ipaden, privat används den dagligen och i mitt arbete som pedagog är den ett fantastiskt verktyg.
Detta är bara början på en resa som vi får se vart den leder.........................
Hej från Mariette
tisdag 4 september 2012
lördag 18 augusti 2012
Klar?
Nu har jag publicerat mina inlägg om och kring filmen som jag gjort. Den stora frågan är om jag fått med allt! Vad har jag glömt? Det jag nu ska göra är att lägga ut min film på YouTube, det blir spännande och se om jag lyckas med det.
Hej från Mariette
Hej från Mariette
Film processen
Ska jag göra en film! Varför! Hur! Om vad! Det startade många tankar i mitt huvud och jag tänkte att det här klarar jag inte. Men..... tillsammans med kloka kollegor så kom jag igång. Jag insåg också att det är mitt egna lärande jag gör det för och inte någon annan.
Jag valde att ta hjälp av mina egna barn Julia åtta år och Thea sex år och det visade sig var en god ide. Tillsammans kom vi på iden om att använda oss av lego som material eftersom de själva inte ville vara med framför kameran. Det var även dom som kom på själva handlingen med hjälp av mitt stöd. Det kunde blivit en långfilm om de fått bestämma helt men jag fick lov att begränsa dom .
Med hjälp av synopsis så kom vi igång. Granath (2006) säger att det finns två anledningar till att man använder sig av synopsis. För att tydliggöra material och struktur för sig själv och snabbt kunna presentera en ide och handling för de som är intresserade.
Själva filmandet gick ganska smidigt det blev några klipp och omtagningar bland annat för att barnen hade svårt för att komma in med sina repliker. Jag tyckte det var kul att vi gjorde detta tillsammans och jag såg hur mina barn uppskattade sina uppgifter. Det underlättade att komma ihåg allt med hjälp av manuset men jag fick ändå berätta vad som skulle sägas inför varje tagning eftersom inte bägge barnen är läskunniga.
Min storyboard var något enkel insåg jag under filmningen men samtidigt så fungerade den. Det krävs en mer noggrann storyboard om jag någon gång ska prova på att göra en mer avancerad film.
Jag valde att sedan själv redigera filmen med ljudeffekter, vilket var nog det jag uppskattade mest. Jag tog även hjälp av appen forImovi extra.
Boken Manus och Dramaturgi för film av Thomas Granath har jag haft som en form av handbok. Den har varit bra att ha när jag jag har kört fast i mitt filmande och hur jag ska gå tillväga.
Hej från Mariette
Jag valde att ta hjälp av mina egna barn Julia åtta år och Thea sex år och det visade sig var en god ide. Tillsammans kom vi på iden om att använda oss av lego som material eftersom de själva inte ville vara med framför kameran. Det var även dom som kom på själva handlingen med hjälp av mitt stöd. Det kunde blivit en långfilm om de fått bestämma helt men jag fick lov att begränsa dom .
Med hjälp av synopsis så kom vi igång. Granath (2006) säger att det finns två anledningar till att man använder sig av synopsis. För att tydliggöra material och struktur för sig själv och snabbt kunna presentera en ide och handling för de som är intresserade.
Själva filmandet gick ganska smidigt det blev några klipp och omtagningar bland annat för att barnen hade svårt för att komma in med sina repliker. Jag tyckte det var kul att vi gjorde detta tillsammans och jag såg hur mina barn uppskattade sina uppgifter. Det underlättade att komma ihåg allt med hjälp av manuset men jag fick ändå berätta vad som skulle sägas inför varje tagning eftersom inte bägge barnen är läskunniga.
Min storyboard var något enkel insåg jag under filmningen men samtidigt så fungerade den. Det krävs en mer noggrann storyboard om jag någon gång ska prova på att göra en mer avancerad film.
Jag valde att sedan själv redigera filmen med ljudeffekter, vilket var nog det jag uppskattade mest. Jag tog även hjälp av appen forImovi extra.
Boken Manus och Dramaturgi för film av Thomas Granath har jag haft som en form av handbok. Den har varit bra att ha när jag jag har kört fast i mitt filmande och hur jag ska gå tillväga.
Hej från Mariette
Manus
Manus till filmen Äventyret i skogen!
Syfte: Tillsammans kan vi!
Huvudpersoner: Amanda ( Thea) och Alicia ( Julia)
Plats: Utflykt till skogen
1.
Berättarrösten presenterar filmen: Det var en gång två flickor som skulle ut på promenad i skogen och ha picknick.
Flickorna presenterar sig själva: Alicia och Amanda.
4.
Berättarrösten: När flickorna gått en bit kommer de fram till en glänta i skogen, de får syn på ett fint bord där de bestämde sig för att........
Amanda och Alicia: Sitta och fika.
5.
Alicia: Det var gott med fika Amanda.
Amanda: Jättegott!
Plötsligt hör de något som: gnyr!
Alicia och Amanda: Vad är det som låter!
6.
Berättarrösten: Tjejerna reser sig upp och ser sig omkring för att se vad det är som låter!
Hunden: Gnyr....
Berättarrösten: Tillslut fick de syn på vad det är som låter. Högt där uppe i trädet sitter det en liten hund.
7.
Alicia: Hunden kom ner!
Berättarrösten: Flickorna höll på att försöka få ner hunden på olika sätt.
Amanda: hunden , hunden kom ner!
Hunden: vov, vov!
Alicia: kom nu ...vi ger dig lite tårta.
Berättarrösten: De försökte på alla möljliga sätt locka ner den stackars hunden, men de lyckades inte. de får fundera mera.
Alicia: Vi kan göra en stege av träd, pinnar.
Amanda: Jaaa!!!!
8.
Berättarrösten: Efter mycket kämpande fick flickorna byggt ihop en alldeles egen stege. Alicia begav sig upp för stegen för att få ner hunden.
Alicia: Hunden kom nu! Kom nu.....
Hunden: voov, vov!!!!!
Berättar rösten: Man hörde hur glad hunden blev och den tog ett skutt ner till Alicia
9.
Berättarrösten: Äntligen var hunden nere, tillsammans hade de hjälpts åt att få ner hunden.
Hunden: Vov, vov, vov!!!
Alicia: Hunden du behöver inte vara ledsen här hos oss, oj du har ett halsband här står det ju var du bor, det är ju nära så vi kan ju gå dit jag och Amanda.
10.
Berättarrösten: Flickorna och den lilla hunden börjar gå mot huset......
11.
Berättarrösten: Där är det kanske!
12.
Berättarrösten: Jag tror vi måste knacka på.
(Thea): knack, knack
Berättarrösten: Flickorna undrade förstås om det var någon hemma, dom tyckte att dom såg någon där inne, dörren öppnades.
14.
Hundägaren: Ååååhh min hund, som jag har längtat efter dig
Berättarrösten: Då berättar Amanda att.....
Amanda: Vi hittade honom uppe i ett träd!
Berättarrösten: Tillsammans gjorde vi en stege!
16.
Hundägaren: Åh vad jag har längtat efter dig min hund, äntligen är du tillbaka hemma. tack så mycket för hjälpen med min hund.
17.
Amanda och Alice: Snipp snapp snut nu var sagan slut!!!!!
Hej från Mariette
Syfte: Tillsammans kan vi!
Huvudpersoner: Amanda ( Thea) och Alicia ( Julia)
Plats: Utflykt till skogen
1.
Berättarrösten presenterar filmen: Det var en gång två flickor som skulle ut på promenad i skogen och ha picknick.
Flickorna presenterar sig själva: Alicia och Amanda.
4.
Berättarrösten: När flickorna gått en bit kommer de fram till en glänta i skogen, de får syn på ett fint bord där de bestämde sig för att........
Amanda och Alicia: Sitta och fika.
5.
Alicia: Det var gott med fika Amanda.
Amanda: Jättegott!
Plötsligt hör de något som: gnyr!
Alicia och Amanda: Vad är det som låter!
6.
Berättarrösten: Tjejerna reser sig upp och ser sig omkring för att se vad det är som låter!
Hunden: Gnyr....
Berättarrösten: Tillslut fick de syn på vad det är som låter. Högt där uppe i trädet sitter det en liten hund.
7.
Alicia: Hunden kom ner!
Berättarrösten: Flickorna höll på att försöka få ner hunden på olika sätt.
Amanda: hunden , hunden kom ner!
Hunden: vov, vov!
Alicia: kom nu ...vi ger dig lite tårta.
Berättarrösten: De försökte på alla möljliga sätt locka ner den stackars hunden, men de lyckades inte. de får fundera mera.
Alicia: Vi kan göra en stege av träd, pinnar.
Amanda: Jaaa!!!!
8.
Berättarrösten: Efter mycket kämpande fick flickorna byggt ihop en alldeles egen stege. Alicia begav sig upp för stegen för att få ner hunden.
Alicia: Hunden kom nu! Kom nu.....
Hunden: voov, vov!!!!!
Berättar rösten: Man hörde hur glad hunden blev och den tog ett skutt ner till Alicia
9.
Berättarrösten: Äntligen var hunden nere, tillsammans hade de hjälpts åt att få ner hunden.
Hunden: Vov, vov, vov!!!
Alicia: Hunden du behöver inte vara ledsen här hos oss, oj du har ett halsband här står det ju var du bor, det är ju nära så vi kan ju gå dit jag och Amanda.
10.
Berättarrösten: Flickorna och den lilla hunden börjar gå mot huset......
11.
Berättarrösten: Där är det kanske!
12.
Berättarrösten: Jag tror vi måste knacka på.
(Thea): knack, knack
Berättarrösten: Flickorna undrade förstås om det var någon hemma, dom tyckte att dom såg någon där inne, dörren öppnades.
14.
Hundägaren: Ååååhh min hund, som jag har längtat efter dig
Berättarrösten: Då berättar Amanda att.....
Amanda: Vi hittade honom uppe i ett träd!
Berättarrösten: Tillsammans gjorde vi en stege!
16.
Hundägaren: Åh vad jag har längtat efter dig min hund, äntligen är du tillbaka hemma. tack så mycket för hjälpen med min hund.
17.
Amanda och Alice: Snipp snapp snut nu var sagan slut!!!!!
Hej från Mariette
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)