Jag undrar om man kan bli helt klar i vad pedagogisk dokumentation är? Gör vi "rätt" på jobbet? Det känns just nu som om vi är på god väg genom att föra en öppen dialog kring ämnet och ifrågasätta vad vi håller på med. Jag funderar kring när en pedagogisk dokumentation är klar. Blir den klar? Hur ser en pedagogisk dokumentation ut? Måste det var en form av dokument, ljud, film eller kan det vara en reflektion tillsammans med mig och ex kollega, barn.
Det är många tankar som snurrar i huvudet och det blir fler när man diskuterar med andra, men så ska det väl vara. Min process fortsätter......
Hej från Mariette
torsdag 26 januari 2012
måndag 16 januari 2012
Den svårfångade reflektionen
Nu har jag tagit mig igenom boken "Den svårfångade reflektionen". Vi har även haft en lärgruppsträff kring boken. I många av kapitlen har jag haft svårt att koppla ihop bokens innehåll och vad det ska tillföra mig i mitt arbete med barnen på förskolan. Under lärgruppsträffen så hade vi bra diskussioner om boken. Det är även intressant att ta lärdom hur andra har det på förskolor och skolor. Lära av varandra!
Jag har valt att lyfta några intressanta delar ur boken.
I kapitel 4 skriver Peter Emsheimer om reflektion som ett modeord att man ständigt uppmanas att "reflektera över" olika fenomen. Vad ska man då göra? Vad står ordet reflektion för? Han menar att " Ordet reflektion används på ett sånt sätt att det många gånger kan bytas ut mot fundera, överväga, ta i beaktande, medvetandegöra." (s. 35).
Det hade varit spännande att lyssna på oss pedagoger under en tid och se hur många gånger som vi använder oss av ordet reflektion. Jag tror att det är ett ord som vi ständigt nämner men frågan är om vi "gör" reflektion. Hur gör man? Men visst tror jag att det pågår en ständig reflektion inne i huvudet om tex mitt egna utvecklings arbete för att bli en bättre pedagog.
Han skriver vidare " .....att situationen är viktig för oss när vi resonerar om reflektion. En reflektion utan en definierad situation förefaller oss alltför lösligt.(s.36). Jag förstår vad han menar och det gör ju att reflekterandet blir på ett annat plan. Man reflektera över en situation för att den ska leda till nya tankar och idéer.
Ofta så har man samlat på sig mycket material och det är svårt att veta vad man ska börja reflektera över. Att då enbart se till en situation att reflektera kring gör det alltmer greppbart. Det gäller ju även när jag dokumenterar. Men samtidigt är det svårt att välja en situation när det händer spännande och intressanta processer på många håll.
"Reflektionen kan vara en process i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelser och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra"(s.180). När man tänker reflektion som en "pusselmetafor", pussel har ju normalt sett bara en rätt lösning.
Peter Emsheimer menar att det är viktigt att förstå i detta reflektions pussel finns det inte bara en rätt lösning, utan det måste finnas många delar att reflektera kring och många olika lösningar. Där ser jag en styrka i vårt arbete på förskolan. Vi arbetar ju nära varandra i mindre arbetslag och i arbetslaget så reflekterar vi tillsammans. Då får reflektionen flera olika infallsvinklar, vi ser och upplever situationer på olika sätt. Det förutsätter att man i sitt arbetslag har ett öppet klimat och att alla har förmågan och kunskapen att reflektera.
Detta var några av mina tankar som väcktes när jag läste boken:
"Den svårfångade reflektionen" Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfeldt 2005.
Jag har valt att lyfta några intressanta delar ur boken.
I kapitel 4 skriver Peter Emsheimer om reflektion som ett modeord att man ständigt uppmanas att "reflektera över" olika fenomen. Vad ska man då göra? Vad står ordet reflektion för? Han menar att " Ordet reflektion används på ett sånt sätt att det många gånger kan bytas ut mot fundera, överväga, ta i beaktande, medvetandegöra." (s. 35).
Det hade varit spännande att lyssna på oss pedagoger under en tid och se hur många gånger som vi använder oss av ordet reflektion. Jag tror att det är ett ord som vi ständigt nämner men frågan är om vi "gör" reflektion. Hur gör man? Men visst tror jag att det pågår en ständig reflektion inne i huvudet om tex mitt egna utvecklings arbete för att bli en bättre pedagog.
Han skriver vidare " .....att situationen är viktig för oss när vi resonerar om reflektion. En reflektion utan en definierad situation förefaller oss alltför lösligt.(s.36). Jag förstår vad han menar och det gör ju att reflekterandet blir på ett annat plan. Man reflektera över en situation för att den ska leda till nya tankar och idéer.
Ofta så har man samlat på sig mycket material och det är svårt att veta vad man ska börja reflektera över. Att då enbart se till en situation att reflektera kring gör det alltmer greppbart. Det gäller ju även när jag dokumenterar. Men samtidigt är det svårt att välja en situation när det händer spännande och intressanta processer på många håll.
"Reflektionen kan vara en process i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelser och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra"(s.180). När man tänker reflektion som en "pusselmetafor", pussel har ju normalt sett bara en rätt lösning.
Peter Emsheimer menar att det är viktigt att förstå i detta reflektions pussel finns det inte bara en rätt lösning, utan det måste finnas många delar att reflektera kring och många olika lösningar. Där ser jag en styrka i vårt arbete på förskolan. Vi arbetar ju nära varandra i mindre arbetslag och i arbetslaget så reflekterar vi tillsammans. Då får reflektionen flera olika infallsvinklar, vi ser och upplever situationer på olika sätt. Det förutsätter att man i sitt arbetslag har ett öppet klimat och att alla har förmågan och kunskapen att reflektera.
Detta var några av mina tankar som väcktes när jag läste boken:
"Den svårfångade reflektionen" Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfeldt 2005.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)